är det bara jag
Å andra sidan kan jag inte göra något. Svininfluensa, I guess. Mamsen for till butiken, och jag tror att hon skulle köpa julmust åt mig. Sedan skall hon baka lussebullar med mycket saffran.
Imorn är det lillajul
jag vill inte vara sjuk
mina krafter är noll
men man kan inte alltid vara på topp
eller hur BB?
kan inte göra annat
Börjar överväga att jag har svininfluenssan.
Kan inte göra annat än att bara försöka vila och ta hand om mig. Trots att mina tankar besväras av prestationsångest.
Afraid of life
TDS
Lever i en annan vecka. Borde bara andas och vila, så att jag blir frisk. Men mitt inre går på fullvarv och förbereder sig på att jobba hårt. Invecklat liv-
Nu är jag tvungen att dricka mera vatten. Sedan sova. Ett under att jag orkar sätta ord på mina tankar.
Jag blir verkligen totalt upp och ned och förlorar alla krafter jag har, när jag får ett virus i kroppen. Bara det inte är svinis.
/
Virus i kroppen
Ingenting blir någonsin som man tänkt sig
jag har aldrig gillat söndagar
Skulle kunna gräva ner mig.
För att inte detta ska bli en blogg som-ändå-aldrig-uppdateras-och-när-den-gör-det-är-den-negativ så måste jag peka på att det snart är december. December är lika med lussebullar och mysfaktor och sist men inte minst JULLOV.
Inte länge kvar nu. Skulle behöva all kraft i världen för tillfället. Lite styrka, någon?
Men å andra sidan får jag kanske skylla mig själv. Inte så smart att komma hem fyra på morgonen två dagar i sträck.
Om man ännu skall vända och vrida på det hela, var jag värd det eftersom denna vecka har varit en enda mensvärkskarusell. Och nu när den ääääääääääääääääääääääntligen är över, pustar jag ut.
Lillajul blir nog en lugn kväll för mig. För att gå en vecka i förväg. Behöver dämpa mig lite. He-he
Skulle dock väldigt gärna vilja fara på en fest på fredagen (mycket trevliga personer) men vet ännu ej om jag är redo för ett sentsent veckoslut igen. Annars blir det glögg. Alkoholfri. He-he
Jag har aldrig gillat söndagar. Det är något med söndagar som gör att allt bubblar upp och gör en ängslig.
Blä, säger jag.
Nu skall jag kanske ta en liten powernap och sedan käka. "äta en macka" Ingen förstod detdär. Insider. Fniss.
//
Jag bloggar inte
Jag bloggar inte, jag avreagerar mig.
Vaddå hektiska veckor. Varför skall alltid allting hända på en gång. Försöker andas. Försöker tänka klart. Min hjärna har inte fungerat normalt vare sig idag eller igår. Mens var ordet. Värk. Ändå har jag suttit i skolan. Blek och otinad.
Springandes efter vattenglas, snurrig och allmänt flamsig.
Nu skall vi inte deppa. Alltförmycket. Känner mig allmänt otillräcklig för tillfället. Så otillräcklig. Det skriker i mina öron. Det gnagar.
Helst skulle jag bara gråta ut och släppa ut allt. Humöret är i vågor. Sedan skulle jag hoppa i Jennys och Vigges famnar. Och ändå har jag telefonen avstängd. Är så fasligt trött.
Rödaveckan är inte min vecka. När är det min vecka? Jag bara flamsar. Radar upp vad som än kommer upp i mitt huvud. Jag borde egentligen vara stolt över hur mycket jag faktiskt har fått gjort och som jag gjort de senaste veckorna. Fick dessutom in ett fotocollage till VN natten till söndagen. Sista-minuten-eller-nåt.
Gjort otroligt mycket i skolan de senaste 3 dagarna. Photoshoppat mycket bilder, fotat i studion, gått igenom uppgift, printat, hängt upp uppgifterna, gjort flera uppgifter, haft konsthistoria till klockan 6 i tisdags. Alltså igår.
Gjorde de sista nattbilderna i måndakväll med Astrid, Frida och Sara.
Imorgon bland annat städning. Och det med värkarnas värk. Skulle egentligen legat ihopsäckad som en liten klump. Gör det halvt, men bara halvt.
November är inte min eller vår månad. Inse'. Och ändå har mitt humör varit relativt bra den senaste veckan, förutom nu när det brakar löst.
Och som sagt. Jag bloggar inte. Jag avreagerar mig. Kan man kalla det här att blogga? Blogga två gånger per halvår?
Nej, det kan man inte.
Och jag tänker inte börja skaffa en fotoblogg nu heller fastän alla verkar ha det. Gör jag det, ska jag ha en egen domän. Punkt slut.
Och yess, jag skiter blanka ... i om du nervärderar mig. Jag vet att jag kan. Jag bara inte känner det. Jag bara inte känner mig nöjd, fastän jag borde.
Just därför köpte jag mig en ny tidning och en dyr godispåse och åt. En liten gnutta dåligt samvete fick jag ju såklart. Pengar, pengar. Men jag har också behov.
Och en dag kommer jag att vara fotograf. Även fast det alltid finns många som är bättre än mig. Jag skall se till att det också finns plats för mig. En dag.
Ett rejält tag sedan. Jag.
Saknar mina skor. Med dedär knapparna. Hur kan man sakna skor?
Gamla bilder. Men Bilder säger mer än Tusen Ord.
Gillar inte fjäsk, men detta är inte fjäsk. Är så tacksam att jag har er. Vill bara att ni faktiskt skall veta det. Fastän vi inte går i samma skola och lever rätt olika liv endel av vardagarna. Det är kanske det som gör oss ännu mer sammansvärvade?
