Yennifers

Det skulle bli en tidig lördag, men det blev det ju såklart inte.
 (Läs: Jennifer + Jenny) Oops, we did it again.
Kräftskiva och utgång. En massa glada nunor. Tydligen har jag blivit en partytjej. Övernattade hos en kompis. Åt godis till morgonmål. Spatserade i 9 cm klackar (glömde tygisarna hos Christa) till Jenny. Vi drack dunkar med vatten och låg på sängen och garvade och ojade oss om vartannat. Typ. Har inte en endaste bild från igår, eftersom jag var så smart och glömde batteriet i väggen. (Det är iallafall helladdat nu... Intresseklubben antecknar) Tydligen är mina och J:s galna upptåg väldigt underhållande. Däremot har jag filmat en skakig matservering med klassisk musik i bakgrunden. Oohja, kreativiteten flödade. . . Nu är J högst antagligen påväg till Åbo, där hennes första egna lägenhet finns. Saknar redan. Imorgon måndag, ny vecka, back in reality, back in business, vardagsstress typ. Men om fem dagar är det ju återigen fredag. Håll ut. En lugn helg. Sa hon.
Osammanhängande text. Ähe, det är ju söndag.

Idag var jag sista gången och städade Mina trapphus. Det känns vemodigt. Å andra sidan öppnas nya dörrar när andra dörrar stängs, eller hur? Kvällstimmarna har spenderats med J. Lite krök, lite bilåkande och en sväng till Serendi där jag bland annat stötte på Miilo. Ett kort, men trevligt ögonblick. Lyssnar lite på Kent, är alldeles för emotionell av mig (läs: påpekar) och tänker nu be John Blund att komma på besök. Imorgon är det, förutom skola, också älskade J:s födelsedag. Det får man ju inte bara missa.

Min hjärna försöker sortera allting nytt som händer. Tyvärr hänger inte riktigt jag med.

Everybody has a story.
Someday I'm gonna tell mine.

Two months.
Jag springer inte iväg längre.
Fastän jag vill blunda.
Jag har inget mera att säga just nu.
Det känns för mycket.
Det skär fär mycket.
Det går emot för mycket.
Vart försvann den underbara sommaren?
I knew this day would come, but not this fast.
Should I laugh or cry.
Ge mig en månad.

Min lilla skatt...

Gårdagen spenderades i Storstaden som det så vackert heter.
Min studieledare trodde att jag var vegetarian.


En finne trodde jag var Engelsk.
Jag hoppade på fel spårvagn och kunde knappt uttala "Batonki" rätt.
Köpte ett par strumpbyxor, grabbade en cappuccino
(och kände mig löjlig)
Konduktören väckte mig.
Jag kom hem.
Hoppade i duschen.
Smaskade på gammal makaronlilåda (Läs: ironi)
traskade iväg till Jenny - och resten är historia.
Lillördag.
Cyklade hem kvart i Sex i Morse.
Åt ensam frukost i morse på ett fik i lille Knäset.
Jobbade.
Har inget mera än att säga förutom att min kropp behöver vila.
Och funderingarna sprängas och hängas.
Obs. jag har inga vettiga bilder; kreativiteten flöder faktiskt inte idag.
(eller igår... eller imorgon)

De där stunderna då man önskar
att man inte vore
den man var
att man inte kände
det man gjorde
det som sårade
allt som gör ont
Jag faller, faller, faller,
nu
bara nu

Här levs det för fullt. Sista veckan sommarlov. Here we go!
Annorlunda dofter.
Regnkaffe och solpromenader om vartannat.
Alltför sena nätter och för mycket mockarutor.
Jag klagar absolut inte.
Kanske är det här min bästa sommar hittills
- iallafall den mest spännade.
Och än är den inte slut...

"Bland alla de där toppen dagarna gömmer sig de andra..."


Mörk brunett återigen. (ignorera minen och hållningen)

Lördag kväll, blev det dancing in the moonlight. Inga bilder finns.
Cyklade hem återigen på morgonkvisten.
Det var över 20 grader i luften.
Igår cyklade jag och Jenny igenom vår lilla stad.
Tog en cola på hamnterassen.
Sprang iväg från getingar och annat mystiskt.
Diskuterade, träffade bekanta och skrattade.
For hem och sova.
Skulle egentligen befunnit mig hos Miilo, men slapp inte dit.
Att körkort skall vara så dyrt.



Beställt tid till studiehandledare genom telefon.
Vi klickade direkt.
Alla söker annars efter lägenheter.
Jag skall ännu bo hemma ett tag till.
Den dagen jag flyttar, skall jag ha ett mintgrönt kylskåp.
Jag har inte råd att flytta.

Jag har ingen ro i själen.
Tydligen kan jag inte sluta älta.
The show must go on.
Trots allt hade jag det rätt trevligt igår.
En väldigt udda kväll, (som alltid)
Telefonen ringer.
Jag skickar iväg ett sms.
Ett till.
Svara, då.
Snälla.



Jag ser allt från fel synvinkel.
Maybe I'm just blind.
Jag vill bara ha den känslan som jag hade förr.
Det är tydligen 9 månader sedan.
Måste blicka framåt - det är bara jag som hindrar mig själv.
Love me when I'm gone.

*SLAP*

Börjar dagen med en Loka
Slutar kvällen med en Loka



Imorgon fyller jag 19.

Jag har nöjet att meddela att jag är tillbaka! (Hör: trumvirvel)
Har semestrat i Dalarna i över två veckor. (Läs: Vilat ut, spenderat timtal i olika affärer runtom i landet, träffat mitt älskade kusinbarn och käkat alldeles för mycket glass och bär)


Med allvar i blicken före semestern

Igår morse 7.00 finsk tid kom vi i hamn till Åbo. Senare kom W och J på besök till lilla mig.
Kvällen skulle avslutas tidigt men slutade dessvärre (eller destu bättre?) att en hyperaktiv
Jennifer låste upp dörren före 4-snåret på morgonen.
Vaknade med 3 sms i inkorgen...