Yennifers

söndagskvällar är värre än måndagsmornar. Punkt.

Polaroidkamera → Check
Fotografier → Check
Linne med snygg rygg → Check

Den smöriga texten skulle jag dock klara mig fint utan.

 Igår fick jag massor gjort som jag gruvat mig länge över och det känns skönt. Dessutom fick jag äntligen min ena diarulle inlämnad till fotoaffären i Helsingfors järnvägsstation! Efter en lång skoldag (steg upp 5.30) köpte jag och Rebecca lite gott i väntan på att mitt tåg skulle gå. "Yks juustohampurilainen ja yks pieni suklaapirtelö".

Tidigare på dagen klampade jag o Rebecca in i andra mediaklassens klassrum och jag får för mig att jag nu äntligen skall få klart min uppgift med färgfilter. Tog ett blått färgfilter, satte det framför kameran med hjälp av Niklas och Natalia; Rebecca låg på golvet och föreställde en sjöjungfru. Antar att de andra tittade en aning på oss, eftersom de hade lektion och höll på att editera film. När rasten var slut begav vi oss kvickt tillbaka på Nätkommunikation-lektion och jag fick den här gången för mig att spola tillbaka den nyss tagna filmen i kameran. "Nu är det Jennifers matsmältning som har kommit igång" sa läraren.

För tillfället går jag igenom ett Kompendium. Ett prov nalskas inom kort. Det är underligt nog en bra dag idag, trots att det är många minusgrader ute och halvt snöstorm. När jag är klar för idag skall jag lacka naglarna med ett nytt nagellack jag fått av mammas väninna och peela mitt ansikte. Intresseklubben antecknar.

Påminn mig att köpa glögg till helgen. Även lillajul nalkas.

Nu har jag äntligen fotograferat en rulle småbildsfilm! Knaprar på pepparkakor och dricker mjölk. Lördag.

Nu skall jag banne mig plugga!

 

Ibland önskar man att livet vore som på film.

Jag är jätte glad. Glädje är en underskattad känsla. Det var bara det jag ville säga.

Det har hänt ganska mycket ikväll. Från början var det en lugn kväll med te och Idol. Sedan började det hända saker. På gott och ont. Kände mig förbryllad och ledsen när jag lämnade husen, men efter några timmar med I och K kändes det lite bättre. Mittiallt fick I ett samtal om att det var bråk på någon (teini)hemmafest i staden. Vi for dit och de redde upp grälet. 15-åringarna var rejält berusade. En 16-årig kille frågade om jag kunde ringa till hans kompis mamma, för att be henne komma efter sin son. Han mådde riktigt, riktigt dåligt. Kunde dock inte hjälpa att jag kände mig som en 40-åring där jag stod och försökte påpeka att det är onödigt att dricka så att man mår så dåligt att man inte kan stå. Mina vänner och jag gjorde väl säkerligen dagens andra goda gärning då vi torkade upp efter att en liten tjej spillt ut en hel ölburk på det nya golvet. Träffade på en gammal klasskompis (undrar dock vad han (DE!) gjorde på en "fest" med högstadiebarn som är redlöst berusade och går omkring barfota ute i november) och fick oss senare mot kvällen, eller tja, natten, ganska många goda skratt. På deras bekostnad. Jag är ingen ängel, verkligen inte, men det kändes bara så oerhört bra att vara spiknykter och lägga märke till att vi skrattade mycket mera, än de som var berusade. Jag har fått mera självrespekt efter den här natten. Jag vet inte varför, men det var något som verkligen visade att jag blivit mera tillfreds med mig själv. Nu skall jag sova och ha en lång, lång sovmorgon imorgon. Because you're worth it.