En liten aning

Besviken. På livet. På helgen. Just nu. Kommer nog aldrig att kunna släppa in någon helt i mitt liv. Om man inte bevisar motsatsen förstås. Vilket tyvärr inte verkar existera i någon nordbos hjärna. Jenny räddade min kväll, helt klart. Tack, gumman. Dessutom blir jag oerhört besviken på machopersoner. Jag är en egen individ, jag har en hjärna, för helvete. (ursäkta min svordom) Jag tänker själv. Jag har ett eget liv. Vare sig du vill eller inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0