Yennifers

Jag är en känslomässig katastrof en gång i månaden, vilket råkar infalla precis nu. Att inse att jag verkligen inte skall till skolan imorgon (även om det innebär att jag får sova till 12 och lapa sol och äta jordgubbar med J och V) gör mig neråt. Att veta att min elaka förkylning börjar ge med sig går orört förbi. Att jag skall åka till Stockholm på tisdag och före det möta V i Helsingfors finns inte i mitt huvud. Att se mitt rum storstädat och sorterat i toppskick märker jag inte. Men att vara neråt för att jag inte skall till skolan i morgon p.g.a det nykomna sommarlovet?! Och för att inte tala om att jag blev tårögd över att logga in på facebook och inse att hela sighten bara är trams?! Nej, låt mig nu bara få lämna den här veckan och den här söndagen bakom mig. Har ändå en känsla av att jag i morgon bitti kommer njuta av de extra sovtimmarna... Fniss...

---

Ps. Det går fortfarande inte att lägga upp bilder. (skitsida) Trots att jag legat i stegring och en fördärvad flunssa sedan flera dagar tillbaka har jag tänkt lägga upp bilder från skolavslutningen i Onsdags. Återkommer när det fungerar och när min vecka är över. Eller något sådant.