En strimma av ljus

Jag känner mig som ett offer. Besviken. Kanske även en gnutta orättvist behandlad. Jag önskar jag hade all den där styrkan. Kanske visade jag den idag, då jag vågade visa mig svag?
Ser jag en strimma av förändring långt framför? Eller är det frustrationen som spelar mig ett spratt? Har jag förmågan att klara det här? Behöver jag känna såhär? Finns det lösningar? Men framför allt - finns det hopp?
Tunga dagar passerar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0